|
Hassleholms Jana med sin son Barras.
Jana är en mycket speciell hund för mej. Hon var född 1968 och följde med i mitt och Oves första gemensamma hem, när jag flyttade hemifrån.
Hon var en hund som alltid kunde gå lös på sta´n, i detta fallet Falköping. Givetvis var hon kopplad under rusningstid men när vi promenerade vid lite lugnare tillfällen så strosade hon med i sakta mak, till synes utan att känna oss. Men stannade vi vid stoppljuset, så stannade hon också när hon kom fram. Hon kunde stanna på andra sidan av andra fotgängare men hade järnkoll på när vi började gå igen. Då gick hon också.
Hon lärde sig att komma över 2-m plank vid brukshundsklubben och att krypa lärde hon sig vid åtta års ålder. Då lärde jag mej att det är aldrig för sent att lära gamla hundar något. Man lär hundarna att lära, om ni förstår vad jag menar. Det enda hon inte gillade var karlar som luktade sprit, då morrade hon. Förståndig hund.
Jana blev 12,5 år gammal. På djurkliniken frågade de om hon verkligen var så gammal för hon verkade betydligt yngre. Det var stor sorg när hon inte fick vara med oss längre.
"Exet" f d polishund som flyttade hem till oss. |
Hagmarkens Garry.
Garry var född 1965 men fick bara vara med oss i tre år. Det var mammas hund helt och hållet. Han var tre månader när han kom till oss. Då hade han redan varit hos en man som enligt uppgift, hade misshandlat honom. När Garry kom var han full av löss. Han var rädd för allt och alla, inte ens löpande tikar kunde få honom att släppa rädslan.
När han var tre år blev han sjuk. Han blev inlagd på veterinärinrättningen i Skara och de ringde till oss och meddelade att det fanns inget att göra. Garry hade kronisk urinförgiftning och medfött hjärtfel, så det var bara att ta bort honom.
När Garry var borta ville jag inte ha någon mer cocker spaniel. Hunden före Garry hade också varit en cocker, Bonnets Fröken Fräken, som vi bara fick ha ca 1/2 år eftersom hon fick valpsjuka.
Det var efter cockern Garry som underbara boxern Jana kom till oss.
|
